Kains barn

Föreställningen var den första av tre i projektet i Kains tid, producerade av Föreningen för teater och dokumentation i Järfälla. Den andra var I skuggan av den stora kastanjen.

Ett drömspel om våld och vilsna själar

Under den rubriken skriver tidskriften Teaterforum (2/1996) om pjäsen:

”- Pjäsen är ett drömspel, och samtidigt en realistisk story om två barn som skiljs åt när de är små, berättar Cannie Möller.

Det handlar om Kain, den utagerande och farlige och systern Märit, den självdestruktiva, som ser sig själv kall som en fisk, med ett hjärta av sten. Tyst väntar hon på att ”kärleken” ska komma och rädda henne. Bägge är övergivna och glömda, skilda åt sedan den tidiga barndomen när Kain kastat en brinnande tändsticka i systerns babykorg.

Handlingen genomsyras av smärta och utspelas på en station i sönderfall, där tågen går som de vill. Där finns spärrvakten, en administratör av ödet, som Cannie kallar honom. Han håller ordning på olika ”spärrar” och på flaskflickan som samlar skräp och hjälper människor att försvinna i en stor säck. (…)”

Dagens Nyheters recension (Pia Huss DN 95-04-20) innehöll både ros och ris men den avslutas med orden:

”ett mäktigt och väl förankrat samarbete mellan professionella och amatörer.”

Manus Cannie Möller
Regi Cannie Möller
Musik Joachim Widfeldt
Produktion Bo Lundvall
Scenografi Torbjörn Isaksson, Lars-Erik Hedendahl
Koreografi Gunilla Åberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s